Belgian 1860-1949 Belgian painter, printmaker and draughtsman. No single label adequately describes the visionary work produced by Ensor between 1880 and 1900, his most productive period. His pictures from that time have both Symbolist and Realist aspects, and in spite of his dismissal of the Impressionists as superficial daubers he was profoundly concerned with the effects of light. His imagery and technical procedures anticipated the colouristic brilliance and violent impact of Fauvism and German Expressionism and the psychological fantasies of Surrealism. Ensor most memorable and influential work was almost exclusively produced before 1900, but he was largely unrecognized before the 1920s in his own country. His work was highly influential in Germany, however: Emil Nolde visited him in 1911, and was influenced by his use of masks; Paul Klee mentions him admiringly in his diaries; Erich Heckel came to see him in the middle of the war and painted his portrait (1930; Cologne, Wallraf-Richartz-Mus.); Alfred Kubin owned several of his prints, while Marc Chagall and George Grosz also adapted certain elements from Ensor. All the artists of the Cobra group saw him as a master. He influenced many Belgian artists including Leon Spilliaert, Rik Wouters, Constant Permeke, Frits van den Berghe, Paul Delvaux and Pierre Alechinsky.  Related Paintings of James Ensor :. | Drunken Men Playing Billiards | Still life with Chinoiseries | Skeletons Fighting for the Body of a Hanged Man (mk09) | Still life with Blue Jar | Skeleton Looking at Chinoiseries |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
CAMPEN, Jacob van
Dutch Baroque Era Painter, 1595-1657 Chief exponent of Classicism in The Netherlands. He studied architecture in Italy and was influenced by the work of Scamozzi and Palladio. With his Coymans House on the Keizersgracht, Amsterdam (1624), he introduced the Palladian style to The Netherlands. His most refined work is the Mauritshuis in The Hague (1633?C5), which has a Palladian plan, elevations featuring a Giant Order of Ionic pilasters set on a plain base, a pedimented central section given little emphasis, and a hipped roof. Much grander is the Town Hall (now Royal Palace), Amsterdam (1648?C55): it has two internal courtyards separated by a huge central hall, façades with two superimposed Giant Orders of pilasters, and a large projecting pedimented central section over which is a domed lantern. His Nieuwe Kerk (New Church), Haarlem (1645?C9), is based on the quincunx plan (essentially a Greek cross within a square), with square Ionic crossing-piers and a groin-vault over the crossing. He was responsible for the Accijnshuis, Amsterdam (1638), the Noordeinde Palace, The Hague (1640), and, with others, the decorations of Post's Huis-den-Bosch, Maarssen, near Utrecht (c.1628).
Fernand cormon
French Academic Painter, 1845-1924 French painter. He studied initially in Brussels under Jean-Fran?ois Portaels. In 1863 he returned to Paris, where for three years he was a pupil of Alexandre Cabanel and Eug?ne Fromentin. He made his d?but at the Salon in 1868 and in 1870 received a medal for the Marriage of the Niebelungen (1870; ex-Mus. B.-A., Lisieux, 1970). His painting the Death of King Ravana (1875; Toulouse, Mus. Augustins), taken from the Indian epic poem the Ramayana, was criticized for the choice of an obscure subject but was nevertheless awarded the Prix de Salon in 1875. Soon afterwards Cormon left France for Tunisia. After his return in 1877 he exhibited regularly at the Salon until his death, establishing a reputation as a painter of historical and religious subjects; he also produced some portraits.